japp det hade jag igår kväll/natt.
Jag har känt att vi inte har någon kontroll
över alla saker sen vi kom hem från sälen.

Jag vet inte om någon hann se inlägget
om lego kaoset.
Men det pågår fortfarande.
Pojkarna fick en massa lego/duplo i julklapp.
Johan fick ju mest duplo..men toy story legot fick han.
o det var ju lite mindre än duplot..

Iallafall jag klarar inte av sånt här
när allt bara ligger slängt överallt.
John var så duktig o höll reda på
all deras lego och var så mån om kartonger
och bruksanvisningar under sälen veckan.
Men så fort vi kom hem så släppte han allt.
Det är sån han är,det vet ju jag.
Men jag trodde ändå att han kunde ha kontroll på
läget lite iallafall.
Så jag hade koll på resten av packning,julklappssäck osv.
Men bara någon timme
efter att vi kom hem från sälen hade pojkar
hällt ut all lego/duplo som de har fått.
Allt är överallt.
Delarna till garaget ligger överallt också..

När jag ser sånt här
så börjar jag stressa upp mig,
jag får ont i magen.
Jag svettas..
O får någon slags panik över det hela..

O detsamma hände igår
när jag skulle natta vanessa o danne
väldans sent i deras koja i daniels rum.
Jag fick syn på duplo paraplyet
som låg i dannes rum slängt bland all annat krafs.
blandat med skräp,lego,gubbar osv..
Jag  började gråta o stressa upp mig.
O ja det slutade med en riktig jävla panikångest.

John låg i sängen o försökte sova.
Men danne gick o hämtade en hink
eftersom han såg attjag mådde illa..
det är ju en del av panikångestattackerna..
Alla får det inte,men jag fick det..

Jag kämpade med att få luft.
O vanessa satt där jättelugn
o sa:jag hämtar pappa.
Men du nessa han kommer inte vakna
pga medicinen..
Men hon gick o väckte honom
så han kom o kramade om mig.
Bad mig andas på ett speciellt sätt..
osv..

Sen gick jag till sängen.
o somnade..
O sov fram till 10,30
då det ringde på hemtelefonen..

Nu är john hemma
o jag ska be på mina bara knän
att han fixar upp det här med pojkarnas rum.
Med hjälp av barnen..

Jag klarar knappt av att vara här uppe.
O jag vill inte hamna i detta igen så
jag ska undvika barnens rum ett tag.
Nessas rum kan jag gå till som tur är..

Jag är så rädd för att
det ska vara min tur nu att må dåligt.
Men det vore väl inte så konstigt.

Det är inget fel i att erkänna för sig själv
o andra att man inte mår bra.
Det anser jag vara en styrka.
Styrka i sig själv att erkänna:
jag mår inte bra.
Istället för att låtsas att allt ärså himlans bra.
Allt är bra annars förutom att det har blivit så här med mig nu.
Men det är bara när vi är hemma.
I sälen mådde jag bättre än någonsin.
Så jag längtar till helgen då vi åker mot sthlm.
Synd bara att det bara blir över dagen..
Men jag slipper hemmet lite iallafall.
O få umgås med hela famijen någon annanstans
är underbart..