Att jag låser min blogg
blir nog bara tillfälligt.
Men jag får hela tiden höra:
ja men nu behöver jag inte höra av mig
för du har din blogg.
Eller:men hur kan du skriva så..
osv..

Eller så tar folk förgivet att man ska
skriva allt som händer i bloggen.
Så folk undviker att prata om saker.
Men jag skriver knappt aldrig här längre.
O gör jag det så blir den inte så personlig
som den har varit..

Något som jag hatar med mig själv
är att jag är så känslig.
Jag påverkas så av hur andra är mot mig.
Det är väldigt jobbigt.
Jag har knappt ingen självkänsla alls kvar.

Det beror ju mycket på att jag har blivit
så pluffsig,så stor .
Svullen i ansiktet,ibland blir jag även väldigt
svullen om magen så jag ser gravid ut..

Det tar på självförtroendet
att vara så kraftig som man är.
Men så tänker jag:
,men det finns dom som är större än mig.
jag kan ju ha mycket av de kläderna
somjag brukar ha fortfarande fastän
det finns ju självklart kläder som jag inte kan ha
i byrån.man samlar på sig o tror att :
ja men nästa år då blir jag smalare o
kan ha det här..
nää man förändras i kroppen efter 3barn.

Sen så är det så att dom som verkligen är tjocka
som är van vid det.
de klär sig som vanligt,
de är glada o har en väldans
självförtroende..
Jag vet några som alltid
har varit stora o dom är så glada
när man ser dem.
Inte för att jag känner dem.
Men dom är så utåtriktade.

Jag är mer instängd i mina tankar
o funderingar.
O analyserar rätt mycket.
Trycker ner mig själv
i botten o tänker:
ja men jag som är så tjock
jag som är så  tråkig.
Såklart ingen vill vara med mig.

Löjligt egentligen.
Men så är det.
Idag mådde jag skitbra.
O så blir man så sårad för så lite..

Jag måste bli starkare.
Måste kunna ta motgångar bättre än vad jag gör.
Kunna skratta bort det mer,
jag har kunnat skratta bort det jobbiga.
Folk som är otrevliga,ja men det är deras problem.
Det får väl ta den tid det tar ,antar jag..


lite tankar
o som vanligt så menar jag ingen speciell.
bara mina känslor.