Ibland får man veta via samtal eller sms
att någon väldigt nära är sjuk.
O då menar jag inte någon förkylning
eller någon magsjuka som går över på några dagar.
Utan mycket allvarligare saker än så.

Jag borde vara van vid dom här beskeden
vid det här laget.
För det är så mycket sjukhusvistelser för vissa
nuförtiden.Har väl pågått sen hösten 07.
Och det verkar aldrig ge sig..
Som tur är så bor vi nära nu så vi kan
åka o hälsa på eller hjälpa till med hundvakt
eller vad det kan vara..
Åka i ren panik med familjen hem till kga
vore inte så kul alla gånger..
När det rör sig om 25 mil..


Jag tänker aldrig vänja
mig vid att någon nära blir sjuk.
Jag tänker inte inse det att man blir äldre
o att de närmsta bara blir äldre o äldre
o får det ena efter det andra.
Jag är inte så stark så jag kan klara av det.
Och jag vägrar att det ska hända något
med de som står mig närmast.

När det gäller den här personens
sjukdomar så vet jag inte vad det kan leda till.
Hur sjuk blir .......
Blir det operation,blir det respirator igen?

Jag vill ha er alla friska.
Ni behöver inte vara glada,ni får vara
sura o griniga på mig.
Eller vi kanske rent utav blir osams.
Men det finns dem som jag kan gråta av bara
att jag tänker på dem  eftersom de är så viktiga för mig.


Vanessas reaktion i morse när hon fick veta:
kommer..... att dö?

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!
Vad säger man till sin 7åring:
Det ska allt gå bra den här gången också.
Eller :...mår snart bättre..


ÄLSKAR DIG O RESPEKTERAR DIG!!