Tänkte uppdatera er om skilsmässan som faktiskt pågår i mitt liv. Bakom mina leenden så ligger det en stor sorg. Så stor så jag är livrädd över att mitt skal ska blekna. Skalet som jag har byggt upp för att skydda mig själv från smärtan. Vetskapen om att ett äktenskap på nästan 7 år bara ska rinna ur sanden. På sista tiden har mitt skal börjat bli skörare så ibland när jag slappnar av helt så kommet allt över mig. Jag och barna lever ett bra liv vi 4 . Och John träffar vi rätt ofta och barna kan gå/åka dit som de vill. Jag trivs i mitt hem. Vill ju ha en 4:à men det kommer så småningom. Jag har hittat mitt sätt att leva men såklart jag inte mår bra av Skilsmässan . Men jag vet att jag gjorde allt som stod i min makt för att det inte skulle bli av men tillochmed jag fick ju inse sanningen till slut. Så nu är sista skilsmässopappret inskickat sen en vecka tillbaka. Håll hårt i eran partner oavsett om ni är tillsammans,sambo,gifta osv. Och har man inget val än att gå igenom detta helvete så ska man tänka att det blir bättre. Livet går vidare och jag är jättetacksam över alla som jag har runt omkring mig. Jag tycker om er alla.