Våran sista kväll på camping semestern avslutades med sorg besked.
Våran älskade Gosan dog nämligen vid 20,30 ikväll.
Hon är den stora av våra kaniner,den svarta och den äldsta.
Men också den som har betytt mest/betyder mest för oss.
Den vi skämde bort mest,lät henne springa runt på altanen
och i köket och johan o hon satt i köket o myste..'Johan brukade
sätta sig bredvid henne o hon la sig bredvid honom.
Så när han fick veta sa han :gosan är dog.gosan har dött.
Jag saknar Gosan..
o ser helt sorgsen ut. Jag fick bita ihop första timmen
för jag satt ju på restaurang med barna och mamma.
När jag fick beskedet av john att hon hade somnat in i hans famn..

Jag skriver rätt osammanhängande nu
 men det blir en bättre uppdatering
senare i veckan..

Nu efteråt är jag glad över att john åkte
hem från semestern som han hade bestämt,
åkte hem för att jobba.
Så han hann vara själv med henne sista timmarna.
Så vi andra slapp se en gosan som vi aldrig
har sett förut:dvs en gosan som inte'hade rört
höet o pelletsen eller vattnet..
Något som aldrig har hänt förut ,
hon var alltid den som sprang till buren
så fort vi kom hem,var alltid så glad .
Satt vid bordet o tiggde efter något gott.
Den som vi lät vara löst
istort sett hela dagarna ,springa
som hon ville i köket,altanen o buren..
När vi var hemma förståss.

Nä gosan hon hade det bra hos oss..
Fick kärlek,goa kvistar osv..

Vi saknar dig.
Det kommer bli jobbigt o komma
hem till en tom bur imorgon...
Vi har ju fullt av andra kaniner,'kanske ni tänker.
Men ingen var som Gosan.
Ingen som betyder så mycket av dem..