Idag blir jag och pojkarna hemma. Danne hostar så. Johan är också sjuk säger han,såklart han är när danne är det"ler". Jag mår inget vidare och på jobbet får jag inte det stödet jag behöver längre. Det är hårda ord och ingen medkänsla alls. Jättesynd att det har blivit så. Sen känner jag att jag tappar en del av min trygghet också. Så jag får ta o tuffa till mig så ingen tröttnar. Men de flesta har ju sitt,sin familj . Och det kommer märkas ju närmare julen vi kommer.Jag har min som tur är. Som jag ska fira med i sälen. Ta hand om varann och var rädd om den ni älskar. Kärleken övervinner allt. Carpe diem