Vissa saker är man så rädd för att
det ska hända en själv
o vissa saker är så hemska
så när man hör det så vill man inte tro det.

För ett tag sen så berättade Vanessa för mig
att det hade hänt en sak ,
att en person hade dött.

Hon sa namnet.
O jag skrek rätt ut:nej det får inte vara så.
Säg att du har fel,att du har blandat ihop det.
Jag visste ju att hon inte hade blandat ihop det.
Det vanessa säger stämmer in..
Jag litar på henne till över 100%
Men det här var så hemskt,alltså så ledsamt,
jobbigt o jag bara kände NEJ.
Fan stackars dom.

Jag börjat tjuta ,fick panik.
Jag kände sorgen o smärtan.
O rädslan som jag själv har.
För man är ju rädd för att mista någon.
Och  så tänker man:nej varför ska dom drabbas.

O jag tänkte på dom anhöriga,
o då grät jag ännu mera.
För jag känner dom,
de står mig nära.

Jag hoppas ingen tar illa upp
nu att jag skriver detta.
Jag respekterar er.

Jag gråter fortfarande över det här.
O jag önskar än idag att vanessa hade haft fel.
Men tyvärr det hon fick veta i skolan
det stämde in.:-(


Livet är så skört,
ta hand om varann.
O tala om för era nära o kära
att ni tycker om dem som de är..

O har man folk som man inte är sams
med så får man ta ställning
till om det verkligen är värt o vara osams.

Att ett litet sms där det står:hej hur mår ni.
Kan betyda så mycket för någon.
Det är ett bevis på att någon har tänkt på en.
Eller ett hej när man möts på stan.


Jag är en känslomänniska o jag kan verkligen
känna den här sorgen o smärtan.
Den går rakt igenom mig.

Ta hand om varann.