Dagen idag har varit så perfekt.
Men ändå så kommer tankarna
så fort jag kopplar av..
Jag kan inte komma över dessa ord.
Jag kan inte.
Jag kämpar varje dag med att  tänka bort det.
När ska jag få ro ..

Saker som kanske inte för andra tas så allvarligt.
Kan få sånna följder hos någon annan.

Om jag nu vid 28 års ålder mår så dåligt av
att kallas tjock ,hur ska då inte ett barn må
när de får höra sånt..
Hur ska man kunna hindra att någon säger så
till mitt barn i skolan eller på nätet.
Tyvärr så kan man se hur perfekt ut
o ha det finaste leendet o ändå bli retad.
Så barn som vill reta eller mobba de hittar
svagpunkten.
Hemskt det lät..

Jag försöker verkligen att bearbeta det här
inom mig själv men det går inget bra.

Hur länge ska det göra ont egentligen..

Jag begär inte av folk att tycka att jag är smal.
För det skulle bara vara löjligt..
Jag vill heller inte att man ska tala
om för mig hur underbar o vacker jag är.
För jag letar inte efter komplimanger.
Jag letar bara efter en väg ut ur denna tunnel.

Bort från denna tyngd i hjärtat som jag har.

För någon annan är det här ingenting
att ödsla tid på men för mig är det det.
Tyvärr så har jag inget vettigare o må dåligt över.

Tiden läker alla sår,jag får tro på det.
Jag måste..
För hoppet är det sista som överger människan.
O man måste kunna tro på att allt kan bli bättre.

Jag vill det,att allt ska bli bättre.
Jag försöker..

ps:som vanligt så skriver jag bara om
mig själv o om hur jag upplever saker o ting..