livet som tjock


Nu ska jag skriva om
mina känslor igen..
Alla som har sett mig det
senaste halvåret vet ju
att jag är extremt stor ..
Jag tror inte att jag
någonsin kommer att kunna trivas
med hur jag ser ut igen..
Jag har en mening
som en person har sagt till mig.
O den meningen snurrar runt i huvudet
på mig konstant hela tiden..

Det var personens ärlighet som kom fram.
O man ska ju få tycka som man vill.
O jag klandrar inte direkt de som
tycker at jag är tjock.
Jag vill inte heller se ut så här
så jag förstår er att ni inte vill se ut som mig.
Nu är det ingen risk att det blir så,
för den personen som sa det ser helt smal ut
o är så fin..
Så jämfört med "honom/henne
så är jag den där fula ankungen
som borde gå ner en 30 kilo..

Nu är det ju som så
att om jag gårner 30 kilo
så skulle jag bli underviktig..
Enligt min Bmi..
Men 20 kilo mindre
vore inte helt fel.
Men det får bli när det blir..

Jag måste göra det på mitt sätt
den dagen då jag har tillräckligt med motivation
till att göra en så stor förändring av mitt liv.
Nu är det ju så att jag egentligen inte äter
fel..Många tycker väl att vi fikar så ofta.
Men fika för oss kan vara en kopp kaffe
o en liten kaka.
Det måste inte vara värsta fikabordet.
Det får gärna vara det någongång
men det räcker med en kaka/bulle.

Jag fikar väldigt sällan med folk numera.
Jag försöker undvika att fika med
någon utanför min familj..
Med mina föräldrar går det bra också.
För de älskar mig hur jag än ser ut..

Jag önskar så att den där känslan
jag har mot mig själv
kunde försvinna,
att jag inte har dom där orden
snurrandes i huvudet på mig konstant..
Men jag vart så extremt sårad
av just dom orden..
Många kanske tänker:
vad hon älstar nu.

Men jag vart verkligen sårad på djupet.
O det har nu gått flera månader
men sårbarheten kring det här
lär nog dröja innan det försvinner.

Jag önskar att jag en dag
också kunde vara såpast fin igen
Så jag kan vara med på kort.
Det vore så underbart o kunna
vara med på kort o vara nöjd..

Tids nog så har jag kanske
gått ner dom där 20 kilona
som jag har gått upp sen
jag blev gravid med johan..
Jag kommer aldrig bli så smal igen.
Men lite lagomt sådär..

O jag måste nog bli av med känslan
att jag måste bli smal för andras skull.
Att det är vad jag tycker som är det viktiga.
Att jag väljer själv hur jag vill leva mitt liv..
Men det kommer som sagt att dröja..

Vart mycket tankar o väldans personligt.
Men de som känner mig har redan en bild utav mig.
O det är inte direkt någon hemlighet
att jag ser ut som jag gör..

Men tjocka människor
är också värda o vara omtyckta.


Kommentarer
Postat av: Lisa Hedman

Du är fin som du är Petra. Du har burit 3 otroliga barn i din kropp. Där har de växt och frodats med kärlek inför mötet med deras älskade mamma. Det sätter sina spår, men varje bristning eller extrakilo är ett minne efter dina barn. Jag har även jag övervikt. Men jag vill ha hälsan,inte utseendet. Man ska tänka på hälsan i första hand. Bonusen som kommer med en viktnedgång är ju utstrålningen, för skönheten och det vackra sitter på insidan. Och inget kan göra en människa så vacker som en fin insida.

Du är perfekt och unik, för det finns bara en som du.

Kram Lisa

2010-03-03 @ 18:11:55
URL: http://www.laiza82.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!