Jag har känt länge nu
att jag måste utvecklas mer som person.
Att jag behöver bli mera framåt,
och inte vara så feg.

Som tex jag ringer knappt aldrig någon.
Jag har några få som jag ringer till utan problem.
Mina närmaste systrar  (maria o Linda)
kan jag också ringa utan några problem.
Men det blir liksom aldrig av att jag ringer.
Detsamma gäller mina vänner.
Jag är skit dålig på att ringa dem
men jag blir glad när de ringer mig.
Så jag pratar gärna i telefon
men som sagt:jag ringer väldigt sällan.
Sen finns det 2 som jag skulle kunna ringa
jämt o ständigt o det är mamma o john..

När det gäller min mor så får jag ibland
stoppa mig själv så det inte blir för ofta..

O sen är det fler saker som jag måste utvecklas .
Jag känner det att jag nog var lite tuffare
som stockholmare.
Jag var tvungen o klara mig själv.
Det var ibland tufft när jag skulle åka  fram
o tillbaka till alla jobbintervjuer.
Jag minns särskilt en,
när jag skulle åka till Länna.

Det var så dåliga bussförbindelser.
Nu minns jag inte alls,har förträngt det.haha
Men man behövde säkert ta pendeltåget till något ställe
o sen ta bussen till ett ställe o sen gå en bit.
O då vet jag att det var lite motgångar.
O när jag var gravid i 4:e månaden
med vanessa o skulle till söder
o promenera till munchen  bryggeriet (ska vara tyska u )
Jag älskar o bara strosa runt o så men det var lite tufft
som gravid med bäckenproblem o en massa hormoner..

Men jag klarade det.
O sen att gå igenom graviditer,förlossningar o även missfall
istockholm utan att äns klaga .
O vara rädd ,det är tufft av mig..

Men så flyttar man 25 mil bort.
O man får liksom börja om med precis allt.
Det gäller min man också,
han har ju haft väldigt mycket motgångar
när det gäller sig själv sen vi flyttade.

Men tids nog blir vi starka o tuffare.
Så det är extra viktigt nu när jag har gjort
de valen som jag har gjort .
Att jag nu måste ta tag i saker,jag måste höra av mig till folk.
Jag måste tuffa till mig.Bli lite mera framåt
men ändå inte för tjatig.



O jag är glad över att jag kämpar
med det här.
För vi alla har våra saker som vi måste jobba mera på.
O att vara hemmaförälder i 6år,
bytt stad (25 mil bort),fått ett helt annorlunda liv
har liksom gjort sitt så det är inte så konstigt
att man blir lite tillbakdragen o känslig
under vissa dagar.
Blir som att börja om med sig själv lite.
Men inte i så stora utsträckningar
som vissa andra har tvingats göra.

Jag har en bra grund,jag har hela tiden folk
omkring mig som stöttar mig i allt jag gör.
De finns där när jag behöver det.

Tids nog blir jag tuffare o starkare i mig själv.
Jag har fått ta några steg bakåt
men jag kämpar vidare med mig själv..



Fotot i detta inlägg är jag:pwestermark
Taget under förra helgen .7november 2009.
I stockholm där jag alltid känner mig så glad.