Måste bara skriva om ett inläg ang om att vara sjuk också..

Det här är min egna tankar  o det kan handla om precis om vem som helst..



Jag tycker att det är så jäklans  trist att  människor  i äns omgivning inte tar det på allvar

att vissa verkligen mår skit rent psykiskt..

Det är som att de blundar för det.

O inom vården sätter de en vårdgaranti på 3månader

som de inte kan uppfylla..

Så då står man där o verkligen behöver psykologisk hjälp men man får ingen..

Ska det behöva  gå så långt så människorna som mår dåligt ska behöva ta sitt liv för att

man ska få en tid till psykiatrin..

Eller ska man skriva in sig  när man mår som bäst o sitta o vänta .

O låta slumpen avgöra om man mår dåligt när tiden till psykiatrin kommer..

Alla mår dåligt på något sätt,som jag..jag har ont i tänderna o bihålorna..

Jag sitter  kanske i början o tycker synd om mig själv,men jag skulle ju aldrig

be någon annan att tycka synd om mig..

Jag har en väldigt nära anhörig  på min sida (närmare än så säger jag inte)

o den personen var hårstrån nära döden.

Inte sitter den personen o tycker synd om sig själv o vill att alla ska tycka synd om henne/honom..

Utan den personen blir stark o säger ifrån mot vården ..

Kämpar för sin rättighet som människa..

Ser till så det inte händer igen,o någon annan..


Sen finns det dom som har så sjuka barn så enda sättet o få dem att överleva är att skapa ett syskon..

De kämpar för att  deras barn ska få överleva natten,de kämpar för att få ett barn som kan hjälpa syskonet..

De pratar med läkare..De kämpar o blir enormt starka som personer..


Man klarar me rän vad man tror ,när man måste.

Jag ser upp till vissa,som tex de som engång i tiden kunde göra allt

som alla andra kan.. Springa maraton...

Helt plötsligt över en natt blir de så dåliga så de inte kan röra sig ..

De ger inte upp,de sköter vardagen ändå..De blir respekterade för den de är..

O får kanske en ny personlighet..


Men alla är inte så starka..Utan andra kan må mycket sämre av att vården idag

bara är till för vissa..Man får lite hjälp men inte alls så mycket som man skulle behöva..

O mår man redan dåligt o så får man veta att man inte får någon riktig hjälp

då sjunker man o mår ännu sämre..

Kanske blir så ledsen så den personen blir arg..

Den personen kanske redan ligger långt ner o nu ska den personen

försöka resa sig upp utan hjälp..Omgivningen kanske inte bryr sig,

o så finns det en omgivning som försöker göra allt.

Men det hjälper inte.För personen kanske behöver professionell hjälp..


Detta var mina tankar om att vara sjuk..

Att vara sjuk kan innebära i precis vad som helst.

För vissa är man sjuk när man är förkyld.

För vissa är man sjuk när man har en elakartad tumör..

Det enda man kan göra om man vill ha någons förståelse

är att försöka utan att tycka synd om sig själv,förklara hur man mår..

Jag mår inte så bra för att ........

För säger man bara :jag är sjuk..

Så kan det innebära i princip vad somhelst..


/p.w