idag hade jag verkligen behövt den där morgonpromenaden
 till vanessas skola.
Men när klockan var 7,50 o vanessa
fortfarande segar så fick john ta över o skjutsa henne.
Att ha körkort förenklar ju verkligen vardagen.
Jag trivs o gå promenaderna till vanessas skola fram o tillbaka.
Jag tycker att det är mysigt o lämna o hämta.
O jag träffar alltid någon som man kan säga hej till eller så..

Så jag sitter nu o längtar efter
att få gå o hämta henne så jag kan gå ut o gå.
Men det lutar nog mot att jag tar en promenad innan också..
För att inte gnälla för mycket.
Och nej jag är inget offer.
O ingen behöver ta ila upp.

Men jag kvävs snart av allt som sker runt omkring mig.
Jag får aldrig en tid för mig själv
så jag kan ventilera o hinna tänka klart..

Slog på lite musik medans john var o lämnade nessa.
Satt o bara försökte rensa tankar.
Men så kommer han hem o tar över stereon.

Han tycker att jag kan gå till datorn o lyssna på musik.
Men jag tycker inte som honom.
Jag vill inte förpesta min tid framför datorn.
Gör det alltför mycket redan som det är.

Jag orkar inte anpassa mig efter andra dygnet runt.
Jag vill ta barnen o gå på en lång promenad
gå till en lekpark.
O bara vara..

Inte behöva tänka på vad alla tycker om mig.
Vad jag gör för fel hela tiden.
O alla andras problem.
Det blir för mycket.

Jag saknar att få vara jag.
För just nu tar vissa saker över allt.


Jag äskar dig john!!