Vad jobbigt det är när man bara tänker tillbaka

på allt o man bara saknar allt som har varit..

Jag hade 7underbara år i Huddinge,det var mycket speciella år för mig.

Jag har istort sett samma som jag hade förut, mannen o barna är kvar..

Närmare till släkten o allt.

Men ändå så sitter jag o ältar i det gamla..

Drömmer mig tillbaka i gamla foton..

Visst det är mycket minnen..

Barna  föddes o  vi gifte oss där..

Jag var gravid med johan där o han föddes ju här (örebro)

Men året i karlskoga har varit så annolurnda jämfört med huddinge tiden..

Jag vet att allt löser sig till slut o min man börjar må bättre.

Men varför kan jag inte bara acceptera att  huddinge tillhör det  förgångna..

Det är inte det att jag vill dit,det är bara alla dessa minnen som dyker upp.

I huddinge så gjorde vi så,i huddinge hade vi det så..

O i huddinge hade vi dom sakerna där,i huddinge åkte vi dit o dit..

Jag vet att jag var skeptisk till flytten..

Jag tycker att vi bor mycket finare nu än vad vi gjorde förut.. (radhuset)

Sen att vi inte har kommit iordning sådär jätte mycket..

Finns dom som har bott i sitt hem i några veckor bara o de har det redan jättefint..

Jag vet att det är risk att man blir lite hemmablind i sitt hem..

Det finns så mycket o göra här hemma men jag har inget intresse av det längre.

För även om jag städar o gör fint så  är det lika stökigt igen sen  5minuter senare..

Men det är ju så det är i den här familjen..

Vi är 2 vuxna o 3 barn som är hemma väldigt mycket o vi måste ju få röra oss..

Tur att vi bor rätt stort.. Vi kan ju gå ner till källarn om vi vill ha mer utrymme ,

det är lite annat där..

Kanske är det så att jag inte har fixat med tvätten tillräckligt..

Jag brukar bli gladare i källarn.haha

Jag brukar hitta så mycket roligt där ialla lådor..

O så kan man alltid kolla på korten på Vanessa..

Då blir man glad.hihi..

O mina små pojkar ..Mina 3 barn är som en ros.

En ros som aldrig vissnar.

Man blir så glad av dom!!