Idag åkte vi o hyrde några filmer
över helgen.
Det är inte så ofta som
vu hyr filmer ,
jag kollar mest på det
som dyker upp på tv:n..

Men filmen:
I rymden finns inga Känslor
har jag velat se ett tag nu..

Den handlar om en kille som har Aspbergers syndrom.
Vi kollade på den hela familjen,
alltid bra o känna till att alla inte är som alla andra.
Och att man inte ska behöva vara det.
Att det funkar ändå..

Nu hade väl den Killen alla symtom
som man kan ha ,
många har ju inte alla dessa symtom/problematik.
Men det där med rutiner,special intressen och att
inte vilja bli rörd är ju något av alla dessa saker
som man förknippar med Astpberger.
Eller som jag som är intresserad av sånt
här i all allmänhet..

Pojkarna hann somna under filmen
eftersom vi kollade på den under kvällstid.
Men jag vet att danne tyckte att den var bra.
O vi andra gillade den också..


Jag avslutar med något
tänkvärt som jag alltid
har tyckt och kommer alltid att stå för:

Vi är alla unika
och vi är alla lika mycket värda!!
Alla är vi viktiga för någon.
Och det finns inget"alla andra"
vi är dom vi är helt enkelt.
Det duger alldeles utmärkt.