Idag är det en sån där deppardag och jag är helt orkeslös..
Att jag slarvar o tar min medicin senare på dagen
är ju inte så jättebra.Ska ju ta den på morgonen.
Men idag har jag inte gjort ett skit.
Druckit kaffe,gråtit över saknaden av Gosan,
jag slängde mig i famnen på john direkt
när han klev in i huset förut idag ."trösta mig"


Något som är skönt iallafall
är att vi gjorde iordning gosans begravning
redan igår kväll..
Här i trädgården gjorde vi ordning en plats för henne.
Tänkte först ta det på någon av mamma o peråkes
alla dessa tomter/marker .
Men det var här hon bodde o kände sig trygg
o levde livet på altanen,köket ja osv..

Eftersom hon istort sett var frigående
i vissa delar av vårat hus och
hon var en av de större kaninraserna
och hon var så sprallig av sig
så hörde man henne,såg man henne
och gosade med henne så mycket
mer än de andra..

O när jag öppnade buren så hoppade
hon jämt ut ur den,
o ville jag inte låta henne ha dörren öppen
så puttade hon upp dörren med nosen
innan jag hann stänga den"underbara kanin"

Johan som är 3½år
saknar henne lika mycket som mig.
Så fort han fick veta att hon hade dött
så gick han in till mormors husbil
och sa:gosan har dött.

Han pratade mycket om henne igår ,
gosan är uppe i himlen där uppe är hon
o så står han o tittar uppåt och pekar :
där är hon..

De hade ju ett speciellt band,
han kom ju ofta frm till henne o la
sig bredvid henne o gosade..

Ska lägga in lite bilder
på henne ,bara bra bilder.
Har sett kortet på henne som död
och det vill man gärna inte se..
Var inte lika farligt som jag trodde,
men inget jag visar här..

Gosan maj 2010 när vi precis
hade tagithem henne,
hon bodde innan hos min ena syster.
I denna bur bodde hon inte länge i hemma hos oss.
Vi fixade större o större bur till henne allteftersom vi hann.
En stor kanin behöver ett stort hem..
Jag saknar hennes lång öron som står upp sådär nyfiket..
Jag saknar hennes rasslande i soppåsarna..

vanessa o gosan för ett år sen..

hon älskade våran trädgård.friheten..

gosan i sin stora bur..