Min dotter på snart 7år
har som dröm att få gå på fritids..
Hon går i skolan mellan 8-11 om dagarna.
Det är så kort tid o de flesta andra av barnen går ju
på fritids till 13,14 tiden..
Det Känns som att hon missar så mycket roligt..
Som melodifestival showen som de håller på med nu..
O en massa annat skoj..
Vi har ju pratat med lärarna om att hon borde
gå på fritids men då kostar det för oss.
Jag vet inga summor.Men det vore kul o kolla upp det.
Jag vet inte äns vem man ska vända sig till..
Någon som vet?
Hon behöver den där sociala biten.
Men jag har ju lite andra förslag också
o det är ju att ringa Rävpsens Ik o se om de har plats på fotbollen..
O när de börjar..För hon vill spela fotboll.
Finns det bara barn här i närheten så blir hon kompis med dem.
Så det gälLer nu att det är någon barnfamilj som flyttar in på gatan.
Det har ju blivit sålt iallafall.O jag skulle bli förvånad om det inte blev en barnfamilj..
Sen så har min 2½åring fått hem dagispapper om allmän förskola.
De har börjat med allmän förskola från 3års åldern nu.
O vi funderar på om vi ska söka till daniels dagis.
Helst samma avdelning kanske..
För börjar johan på dagis så kan jag gå till arbetsförmedlingen.
O se om de kan hjälpa mig med någon aktivitet eller jobbsökning..
Men det gälelr ju att jag vågar ta steget också.
Har blivit så feg på sistone.. 7år hemma,det tar på självförtroendet..
Men någongång måste jag ut i verkligheten.jag vet det,o jag vill det.
Måste inte jobba mycket,allt är bättre än det jag har nu.rent ekonomiskt..
Har sån ångest bara över mig själv.
Stänger in mig i mig själv på något sätt.
Jag vill så gärna umgås o träffa vänner men jag vågar inte.
Eller vågar o vågar.jag drar mig undan.
Känns lite instängt sådär för det är inte sån jag är egentligen..
Jag är social av mig som person o vill lära känna nya människor osv.
Men som sagt..Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig..
Jag vill göra något med mitt liv..
Känna att jag gör något om dagarna,jag gör ju saker hemma också.
Men att kanske få a-kassa eller något sånt vore ju skönt.
Då vet jag att jag har kommit en bit på väg,o är som alla andra som inte jobbar.
För jag är ju inte föräldraledig längre,hemmafru eller vad är jag..Har ingen aning.haha
Men först ska jag njuta av att få tillbringa timmarna jag har med min yngsta son.
O försöka hitta på saker med honom o de andra barnen när de kommer hem.
Åka o hälsa på någon,åka o bada osv..
