Jag har mer o mer börjat äcklas av mig själv.
På ett hårdare sätt än vad jag är van vid.
Jag försöker verkligen ta bort känslan
o tänka att jag också är en person som har rätt till att få
må bra fastän jag är tjock.
Jag ska göra något åt min vikt till våren.
Men till helgen  som kommer ska jag bara njuta av livet
för då ska jag bort:-)
Undanflykter undanflykter ,hur ska detta gå tänker ni?
Jo men det går:-)

O man får tänka så här att:okej de tycker inte om mig
för att jag ser ut så här,vilka det nu än är..
Men jag vet att de som verkligen tycker om mig,
tycker om mig oavsett hur jag ser ut.

Jag tycker också att jag är överviktig.
Extremt överviktig tillochmed men
jag mår bra,jag har min familj som gör allt för mig.
O för min man o mina barn så är jag världens bästa o finaste.

Alla kan inte tycka om mig för alltid.
Det accepterar jag o dem låter jag vara..
De får leva sitt eget liv utan mig.
Det är bevisat att de mår bättre utan mig.

Jag klarar mig,jag vet vilka som tycker om mig.
O jag vet att oavsett vad som händer så har jag
alltid mina syskon o mina föräldrar
o min man o alla 3 barnen.

O vänner som alltid finns för mig när det verkligen behövs..

Jag tänker inte ljuga varken för mig själv
eller för andra att jag mår så jäklans bra.

Jag mår jättebra men jag börjar få ångest över mig själv.
O den kommer oftast på kvällen.
Jag kan inte titta mig i spegeln tex..
O jag vill helst ha något att göra eller någon att prata med
så jag slipper ångesten..

Jag är inte van att må så här.
Jag hoppas den släpper till helgen..
Jag vet att det finns dom som mår bra när jag mår dåligt.
Men jag skiter idet.Jag kan inte sitta o ljuga om att jag aldrig mår dåligt.
Jag är ingen sån person.Jag är en ärlig person som vill alla väl.
O som tror så jäklans bra om alla.
O jag är ingen robot.Eller känslolös,kanslokall.
Nää det är inte jag..Mer tvärtom.
För mycket känslor ibland.

Men någongång måste jag ta mig själv före alla andra.
Ja aldrig före mina barn o min man men före alla andra.

Kanske har jag 30års kris."ler"
För jag tänker ofta nuförtiden att jag inte har åstadkommit något i mitt liv.
O här sitter jag o är tjock..
Men jag har ju visst åstadkommit något.
Jag har förmodligen snart mitt körkort ,8-9-10 år senare än alla andra.
Men än sen..Gladare än mig kan man nog inte bli när det är min tur..
Men vi får se när det blir.Det orkar jag inte tänka på nu..


O jag har en man som ställer upp för mig i alla lägen.
O jävlas någon med mig o våra barn då jävlar.
Då tar han sin flock o drar.."ler stort"

Nä men allvarligt talat.
Prestationsångest över vad man har åstadkommit under 28år..
Det är ju roligt o ha..
Någon som vill byta?

Kanske är jag nervös för verkligheten..
Här i huset kan jag ju inte gömma mig för alltid..
Någongång kan det ju vara bra o röra på fläsket.

Så nu är jag genast gladare..
Så allvarligt var det;-)

Stå så här på scenen o showa skulle vara himlans skoj
o få uppleva.på bilden är det ju en show från rhodos.
Men jag har ju också varit med på shower.
Alla dessa som vi gjorde under estet tiden blandannat.
Vore så kul o få se något av dem igen..