Om en månad exakt så blir jag 29 år.
Fy vad gammalt haha..
De senaste åren har bara rusat iväg
och jag får lite smått ångest över min ålder..
Att det är mycket som jag kanske borde
göra nu när man är så här gammal.
Som att jobba till exempel.
Men det får jag se till i framtiden.
Jag har ju inte fyllt än som tur är
så jag kan ju påbörja min förändring
lite smått redan nu ..

Vad vill jag göra då?
jo drömmen är att få
något att göra efter
att ha lämnat vanessa i skolan
o pojkarna på dagis.
Som det ser ut nu så
får jag lämna vanessa kl 8 eller 9 beroende på dag.
O 8,30 på tisdagar-torsdagar så ska jag lämna
pojkarna kl 8,30
o sen ska jag hem o sitta o glo i köket.
Sitta o rulla tummarna.haha
Nja låter väl inte så jätteroligt direkt.
sitta o rulla tummarna tills john
kommer hem  och sen
blir det dags o hämta alla 3 barnen
efter varann.
Fördelen är att jag får leva livet fullt ut
på måndagar o fredagar då pojkarna är hemma med mig"ironi"
Nja så bittert ska jag inte se det som.

Det blir nog ordning på mig också
så småningom..
Tyvärr så är jag iinte så jätte motiverad just nu
men det kommer..
Jag ska börja röra på mig lite mera.
Vill sänka min BMI lite grann.
Jag måste för min egen skull,
och för min kropps skull.
Men jag gör det för min skull
inte för någon annans skull.
Jag struntar i om vissa människor
tycker att jag är tjock.
Det har jag kommit över.
Det får stå för dem:-)

Det är upp till betraktaren
om man vill se skönhet eller bara äckligt
när man ser en person..

I vilket fall som helst
så blir det här
en förändringens höst.
O nu när båda pojkarna kommer
att gå på dagis from 15 sep
så kommer jag bli tvungen
att satsa på mig själv.
Jag har gjort klart min karriär
som hemmamamma .
Nu vill jag vara som er andra,
ha någon slags praktik,vikariat,
deltids jobb vad som helst..

Jag måste må bra inom mig själv
för att våga ta steget.
O kunna tro på mig själv.
Jag har tagit till mig
av era kommentarer
o era goda tips o råd.
O jag uppskattar alla era kommentarer här.

Nu är det upp till mig
om jag ska ta steget
till ett liv
med mera motion.
O på så sätt bli piggare o gladare..

För jag tror att mycket
av att jag mår som jag gör
beror mycket på min syn på mig själv.
Jag vill kunna se ett kort på mig
o kunna känna:å vad fint kortet blev.
Och inte känna:men fyy hur jag ser ut.
Tillochmed ansiktet är fettigt..
ja ni förstår nog vad jag menar.
Eller sitta i soffan och bara äcklas av sig själv
av allt fett som finns på benen o ansiktet osv..
Att jag vill ha en bättre bild av mig själv.
Den har blivit rubbad men den får komma tillbaka..

Jag är inte deppig när jag skriver det här
utan bara ärlig .
Och jag vet att det är jobbigt
att läsa om olyckliga personer
men jag är inte olycklig.
Jag är bara inte nöjd med min kropp.
Jag är lycklig men jag vill ha en förändring..

Så olycklig är jag definitivt inte.
Bara omotiverad...men det kommer..
Mitt liv är inte över.
Det är bara det att jag bara ha varit fru o mamma i 7år.
Och inget mer..men vem vet,kanske får jag bli
någons jobbkompis någongång..
Det är inte fler vänner som jag söker efter(de är givetvis välkomna)
utan något ställe
att gå till om dagarna,
kunna prata med folk lite då o då.
Inte behöva vara så instängd i min lilla värld..