Jag är så glad
över att jag är den jag är.
Fastän jag är trög på det där med att ta körkort,
o att jag skär i för små bitar för att det ska passa
i johns perfekta äppelkaka .(de var skivade.men inte i klyftor)
Fastän folk kan bli tokiga på mig ibland.
Men jag är så glad över att jag har den där styrkan,
att jag har den där viljan.
Att jag oavsett vad inte ger upp utan att jag kämpar.

Det har varit 2 jobbiga år sen vi flyttade dom där 25 milen.
Men på ett sätt så har de varit så mycket bättre.
Jag vet ju varför nu allt är som det är.
Jag har förståelsen.
O om jag bara kämpar vidare så kommer allt att bli bra till slut.
För det är redan bra,men det ska bli bättre.

Ibland undrar jag hur fan jag orkar.
Men jag är uppväxt med saker o ting som gör att jag
nog har mer förståelse.
Även om just detta är helt nytt för mig.
Jag lär mig något  om det för varje dag som går.

Observera:jag pratar inte om mitt äktenskap.
jag pratar om så mycket annat som ingen kan ana sig till.