Sen jag kom hem har jag mått så fruktansvärt dåligt.
o jag menar inte att jag ä'r sjuk  nu.

Men Jag försöker göra allt så bra som möjligt.
Jag ska vara i kyrkan,jag ska fira john till 1000%  för att det är farsdag,
jag borde gå på mitt första tupperware möte
(min teamledare är säkert besviken på mig för att jag inte har tackat ja att jag kommer)
samtiDigt som jag bode göra en tårta till min man, sen åka till pappa o fira honom
För att han betyder mycket för oss.
O Hela tiden gör jag någon besviken.

Jag valde att inte baka en tårta till min man .
jag har aldrig lovat honom men han har planerat in i minsta detalj
hur det ska se ut när jag gör tårtan idag.
För han ska ha en tårta·
Men jag vill inte fika dygnet runt.
Jag känner mig så fet o värdelös.
O har redan fikat idag,o ska äta tårta hos pappa.
SÅ jag vill ha riktig mat  innan o efter det..

Jag har inte äns lovat honom en tårta
o ändå så är han så besviken på mig.

Nu tänker ni men gör en tårta till honom då.
Men han ska ju få äta tårta sen vid 15.30 tiden.
o kunde ha följt med till kyrkan o fikat på allt gott.
O han har fått en present idag.
O jag får inte en chans till att kanske överraska honom med något
Kanske en fika till kvällen eller nått.
För han är bara så ledsen på mig.


Det är så mycket som ligger bakom det här med fixeringen vid tårtan.
O det är svårt för andra o förstå.
Jag är bara en människa.
Jag har ingen o prata med,jag får inget stöd i hur jag ska vara..
Jag vill kunna vara fru ,mamma och PETRA.
jAG ÄR INTE UTBILDAD.

NEJ VI HAR INGA ÄKTENSKAPLIGA PROBLEM.
UTAN ALLT HANDLAR OM ATT ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA.

o JAG BEHÖVER STÖD.
Jag skiter i om andra har lyxproblem jämfört med mig.
ingen har perfekta liv till 100%.
många lever i en idyll ,en låtsas värld om att allt är så perfekt.
att man kan köpa allt man pekar på.
det är dom..o vi är vi..
de är lyckliga o vi är också lyckliga
men alla har olika förutsättningar i livet.
o alla har sina prövningar i livet.

alla kräver så mycket av mig.
jag ska vara överallt.
helgen har annars varit helt perfekt.
men nu kommer kraven smygandes.

o måste göra den där ordern innan jag går o lägger mig också.
imorgon är det skola.

men just nu måste jag torka tårarna o försöka lugna ner mig.
för jag o barnen ska till pappa o fira farsdag.
Jag hoppas maken följer med,för min bror o hans familj kommer ju också.
O det är inte direkt ofta vi träffar dem.

Om jag bara kunde sluta vara en så värdelös fru.
o göra den där perfekta tårtan till honom.
o vara sådär smal o fin som alla andra är.
Så man kunde sluta  oroa sig för att folk blir äcklade när de ser mig..
Finns  en anledning till varför jag gömmer mig i min bylsiga tröja jämt.
För att inte riskera att folk ska behöva spy när de ser mig o mitt jävla fett.
O nu lär jag få skit för det för att jag fikade bland folk idag
men det 'r något jag gör.
Sen kan man minska ner på det här hemma o det är vad jag tänker göra.
Men det är inte så värst populärt..
Prioriterar hellre en fika bland vänner,bekanta,på ett café,
hemma hos någon än att fika här hemma för att vi inte har något vettigare att göra.

ska ni kommentera så säg något snällt.

Och ja jag älskar min man!
o det kommer jag alltid att göra.
men jag kanske inte alltid förstår honom.

ps:och nej det där med perfekta liv handlar inte om någon särskild.