Det är jobbigt o vara anhörig
till någon som mår dåligt.
Man får bita ihop varje dag
o visa sig stark.
Så den personen ifråga
mår bättre,
så får man sitta o må dåligt
när man får en tid över.
Eller lägga allt inom sig.


Kan vara saker som man ska göra
som man får kämpa med
så det blir gjort.
Kämpa så personen orkar eller vågar
göra dem sakerna.


En psykolog jobbar professionellt,
han eller hon kan ta emot all info
eller peppa personerna
på ett helt annat sätt.


Psykologen kan åka hem
till sina barn o man o bara skaka av sig
allt från dagen o bara njuta av kvällen..

Det kan inte den anhörige göra.
Den anhörige lever
 med det dagligen
dygnet runt.


Den anhörige kämpar
o kämpar.
O ger aldrig upp.
O hoppas att psykologen
o den anhörige jobbar
mot samma mål.
Samtidigt som den anhörige
har fullt sjå med sitt eget liv.
Som pågår här och nu.