Varför är det så känsloladdat
när man kollar på vissa foton.


Att flytta 2 gånger  på ett halvår tog  knäcken på mig.
Tiden då johan var nyfödd o man bodde i lägenheten
är som svaga minnen.

KOmmer vi någonsin att komma ikapp?
Det känns som att allt var så spännande förut.
Allt var så nytt o allt var så glatt.
Nu är det mest bara mörkt o dystert.

Kanske har det med årstiden att göra
att jag känner att allt är så grått o trist.

Jag hopas verkligen det.
Men tyvärr så tvivlar jag på det.
Men hur kan man få ny energi
när det bara är svart när man tittar ut.

O inte blir det bättre av att
man har så mycket o göra
med hemmet ,
så mycket så man vet
knappt vart man ska börja.

För det är bäst om man gör
en sak i taget o inte bara
gör något halvdant.

Men just nu så längtar
jag efter ny energi.

Vart finner man den?